Nästan helg!

Jag tycker egentligen ganska bra om torsdagar, för det betyder att imorgon kommer den större delen av Sveriges befolkning vara på gott humör för att det är fredag och helg när de går hem från jobbet!

Jag kommer ihåg våra fredagar på SAAB. Redan när man vaknade visste man att det skulle bli en bra dag, att man skulle mötas av bara glada miner på arbetet. Oftast för att de hade jobbat in tid och fick gå efter lunch och sen vara ledig i två dagar. Det var Gerts fredagsfräckis som gällde och lagom tempo hela dagen. Susanne, glada Suss.. jag saknar dig! Saknar vårt "skolkande" ute på kanten. Haha.. där har vi nog utbytt ett och annat gott skratt. Och saknar våra pizzaluncher. Hoppas ni har det bra allihopa!

Själv sitter jag och söker jobb, jobb som man aldrig tycks få ändå. Känns som att man är ensammast i världen också men jag vet att jag inte är det. Det tar sig, det tar sig, det tar sig. Men när?

Och imorgon är Farfars begravning, känns obehagligt på någon vis. Vet inte hur jag kommer reagera alls. Förra begravningen kändes som den första och sista någonsin som jag skulle gå på. Den var den mest hemska dag jag upplevt. Inte ens när man fick beskedet om Åsas bortgång kändes det så otroligt tungt och fel och hemskt. Det är så definitivt. Detta är mer naturligt, det är som det ska vara. Men alla minnen poppar upp igen, inte minst för min bror. Och jag kommer inte ifrån att jag kommer sakna min Farfar!

Nu väntar jag på att mamma och Sambo ska komma och lämna några grejer jag bad henne handla åt mig. Medan jag gör det ska jag gå ut på balkongen, sluta tycka synd om mig själv, ställa mig i eftermiddagssolen och tänka på alla glada dagar istället. Dom dagarna när både farfar och Åsa levde.

Åh, världens finaste hund som gör mig så glad.
Ha en fin torsdag!