VVÅ

Våga Vägra Åtvid, sa en inte allt för dum tjeja i bikini till mig idag ;)
Och det är precis vad jag gjort, inte ens en liten liten liten cell i mig ville åka dit idag. För när det är sånt fint väder som det varit idag så är vårt hus och vår trädgård den vackraste och underbaraste och mest värdefulla plats jag vet.

Sandra var badsugen, Louise var badsugen så vi tog vårt premiärdopp idag! 1 Juni, klart som fan man måste bada då. Haha, det var kallt det var det men vi kom i, efter en stund. Sen åkte vi i handdukarna upp och satte oss i solen i trädgården. Det är så skönt att få sitta i det gröna gräset och bara vara.
________________________

Förlåt att jag sårade dig, jag älskar dig.

Inte ens om jag vände ut och in på mig själv och bad någon annan titta efter skulle man förstå vad som försigår i mig, jag känner mig så vilsen imellanåt. Jag kan ibland vakna och gråta fast jag inte vet varför. "en meningsfull uppgift här i livet" ska man ha säger dom på kursen. Vad är min? Det finns ingen och jag kan inte hitta den. Då känns hela jag helt meningslös. Jag vet inte hur jag ska göra. Ett jobb skulle förändra så mycket. Jag vet så väl hur det är att ha ett och det gör det hela ännu svårare att acceptera att jag är arbetslös. Varför föddes jag till att grubbla så förbannat?

Men någonstans på vägen har jag iallafall hittat någon, som lyssnar och alltid finns där för mig. Någon som jag gärna lyssnar på själv, som jag vill så väl att jag gråter när hon gråter. Det kan vara några sms, ett samtal mitt i natten, en blinkning, en diskret gest, eller en konversation på en parkbänk. Vi förstår varandra. <3

_________________________

Igår var det morsdag, jag och Matilda tog med våra mödrar på en "överraskningsbio" och jag tror minsann att det uppskattades av oss alla fyra. Filmen, "flickvänner från förr" gav oss en hel del skratt och även några tårar. Den passade oss fyra kvinnor en söndagkväll helt enkelt. Det är roligt när något så litet kan bli så bra.

Igår fyllde Åsas bror år, det var morsdag, idag fyller Åsas mamma år och på onsdag skulle Åsa fylla 29 år om hon bara fick vara hos oss fortfarande. Det måste vara så tungt för dom. Det känns sorgligt och det finns i bakhuvudet hela tiden. Det är så fel att jag blir arg och det kryper i hela kroppen. Hon fattas på så många platser, inte minst kommer hon saknas på sin födelsedag.

Jag får tänka att hon blir ännu argare på mig om jag gräver ner mig i hennes olycka, så på onsdag ska jag istället minnas hennes skratt. Detta skratt som gav gåshud, detta hjärtliga och höga skratt som bara finns i våra minnen numera, det ska aldrig få klinga ut därifrån.

God natt.
/L