onsdag 28 april 2010

Shit, var tog april vägen?

Åtta dagar spenderade jag i London, åtta kanontrevliga dagar. Känns jättebra att äntligen ha sett var Mikaela (som hon heter där borta) bor, hur hon lever och vilka hennes pojkvän och vänner är. Vulkanen förstörde en del av veckan, eftersom det lät väldigt turbulent där ett tag så kunde man inte annat än oroa sig över hurvida man skulle ta sig hem eller inte. Men resan var mycket väl tajmad! Kom kvällen innan de stängde flygplatserna och åkte hem samma dag de öppnade den igen.

Resten av månaden har spenderats på jobbet i Norrköping. Det blir bättre och bättre, som det borde. Men saknar verkligen äldreboendet. Tror jag ska ringa och be om att få jobba en lördag. Kommer ju vara alldeles förvirrad efter cirka två månader i Norrköping.


Idag är en riktigt jobbig dag för övrigt. Ingenting går som det ska näst intill. Spillde te över mina pappershögar, scannade i fel fil osv. Inte så konstigt att inget fungerar i min skalle idag eftersom mitt hjärta inte kan sluta tänka på min kissa som ska avlivas om ca 2 hemska timmar. Hon är mitt finaste, mitt gull, min älskling. Hur ska jag klara mig från att inte sakna ihjäl mig efter henne? Hon har funnits med mig i 13 år, sen jag var 9.

Imorse försökte jag säga hejdå säkert 20 ggr men ville bara gå tillbaka. Tillslut fick jag tvinga mig själv att inse att jag var tvungen att lämna henne där hon låg och myste på en handduk i min ännu ouppackade London-resväska. Varför ska det alltid göra så ont och vara så svårt att inse att det är det bästa att göra. Vill inte se henne lida till slutet.

Månsan i mitt hjärta.

Inga kommentarer: