Du har tagit bort mig överallt, det är svårt att förklara hur ont och illa det gör att du låtsas som att jag inte finns. Jag antar att det är det enklaste sättet för dig. Önskar jag inte behövde fälla mera tårar, vill minnas våra skratt, våra glada stunder och våra fina år men det går inte nu. Jag kan inte gå i byn, jag håller mig inne, hemma eller borta. Ska jag åka buss ser jag till att gå på vid den hållplatsen där det är minst chans att du åker förbi, jag tittar åt det andra hållet när jag åker förbi ditt jobb, går omvägar när jag ser dina vänner, är jag med mamma och handlar stannar jag helst i bilen för jag vet att jag skulle gå i tusen bitar om jag sprang på dig. Trodde aldrig det skulle bli så här den dagen när vi gick skilda vägar, vi var ledsna men sams, nu har vi blivit som varandras värsta fiender.
Att gå vidare innebär inte att glömma eller sluta älska för det kommer jag aldrig göra, men jag måste gå vidare och det har jag delvis gjort. Men jag har en sak som tillhör dig och du har en sak som tillhör mig, så länge det är så förblir det svårt.
Förlåt att jag fanns i ditt liv.
Nytt år, nya möjligheter?
1 kommentar:
ISch...
Var stark och bit ihop. Även om man inte tror det så har tid och rum en förmåga att läka och få känslor att domna bort...
Se fram imot det som komma ska! Kan ge mig tusan på att du kommer råka ut för massa roliga saker detta år!
Skicka en kommentar